Skrivpuff - Att ta farväl

Har funderat ett tag på om det är dags att ta farväl av bloggen, lusten till att skriva har inte riktigt infunnit sig. Jag har skyllt på att jag är ny på jobbet och är för trött när jag kommer hem på kvällen, men det har inte varit det som varit felet. I måndags tog jag mod till mig och anmälde mig till en skrivkurs igen, jag hoppas att jag hittar tillbaka till glädjen jag brukar känna när jag skriver för det skulle kännas tomt om den försvann.

Hur man mår och vad som händer i ens liv påverkar så klart ens intressen och hobbies, jag som äntligen har hittat en hobby som jag tycker är kul och som jag trivs med så känner jag såhär. Nej jag tänker inte ge upp så lätt och bara säga tack och farväl, en liten motgång ska inte knäcka mig det blir till att ta nya tag. För jag tänker inte säga farväl, imorgon är en ny dag och en ny månad med helt nya möjligheter som väntar runt knuten, det blir en spännande månad vill jag lova, kanske inte hinner skriva så mycket men ljuset är på väg tillbaka och det är dags att ta farväl av något annat istället för skrivandet!

Skrivpuff - En solig dag i maj

EN solig dag i maj?! Nej nu driver ni med mig, det måste ju minst vara tio soliga dagar i maj för att inte säga femton det är ju ändå snart sommar menar jag, blir det inte tjugo så blir jag lite besviken måste jag erkänna. Björkarna ska ju kasta pollen efter mig så jag nyser så mycket att jag får rutor på magen och träningsvärken ska göra att jag får gå dubbelvikt hela sommaren. EN solig dag skulle förmodligen betyda att björkarna inte kastar pollen efter mig, vilket skulle vara ganska trevligt men jisses så tråkigt det skulle vara att bara få se solen en enda dag på en hel månad räcker det inte med de mörka månaderna på vintern, ska solen verkligen bli beviljad fler semesterdagar, är det verkligen okej?
Nej nu blev jag så matt att jag går och lägger mig, EN solig dag, nej det går jag inte med på! Godnatt!

Gott och blandat

Ska snart iväg på årets första cirkeljympa, kan inte säga att jag är speciellt laddad, är mer sugen på att slänga fötterna i soffan, moffa godis och titta på tv men jag har ingen anledning att stanna hemma idag så det är bara att ge sig iväg. Eller det kanske är en anledning att det är klass 1 varning för stormen som ska dra in inatt, är det tillräcklig anledning att stanna hemma? Jag kommer ju köra till jobbet imorgon fast det ska vara full storm så ska jag köra rakt ut i skogen och försöka undvika alla träd som vill lägga sig över min bil. Nä det är nog inte en tillräcklig anledning, tror nog dessutom att det är lugnet före stormen vi upplever just nu för det blåser inte tokmycket ännu.

Det är redan onsdagkväll och jag förstår inte vart den här veckan har tagit vägen, den segar sig fram som om den vore en snigel på söndagspromenad men samtidigt springer den förbi som ett hungrigt lejon på jakt, jag blir inte klok på det.
Helgen känns som om den är hur långt bort som helst men samtidigt är det bara två jobbdagar kvar sen är det den efterlängtade helgen.

Jag har tänkt en hel del på sista tiden och ännu har jag inte klart för mig hur framtiden kommer att bli, men det är mycket spännande saker på gång men inget jag vill tala om ännu, ville bara göra er nyfikna, man får ju passa på när man kan, eller är jag helt fel ute nu?

Borttappade nycklar

Igår körde jag till jobbet som vanligt och jag kom dit lite tidigare än jag brukar för jag trodde att det var halt ute men det var det inte. När jag insåg att jag var alldeles förtidig så skickade jag lite sms och kollade fejjan på mobilen innan jag klev ur bilen, det skulle jag inte ha gjort. När jag sedan ska gå ur bilen ta mina saker och låsa så får jag panik, mina bilnycklar är borta och min första tanke var: "Hur sjutton ska jag komma hem ikväll då?". Så jag börjar riva ur alla saker i min handväska och leta igenom jackfickorna men ingenstans hittar jag nyckeln, det ska tilläggas att vi har världens största nyckelring så den både syns och känns om man har den fickan. Jag kollade så att den inte satt kvar i tändningslåset men icke, när jag tillslut ger upp och tänker att "jaja bilen får stå olåst och sen får maken komma ut med extra nyckeln ikväll", när jag tänkt detta samlar jag ihop alla saker och kliver ur bilen. Då trillar bilnyckeln ner på marken för jag har tydligen haft den i knät under handväskan hela tiden.

Bra start på en måndag, eller?!

Byxor och skor, en söndag på landet

Idag var vi och handlade byxor till maken så nu slipper han gå i trasiga jeans, förstår inte hur man kan slita ut ett par byxor på det viset när man har ett stilla sittande jobb, men sen att han har ett och samma par från det att han köper dem tills dessa att de trillar av i små bitar kanske har med saken och göra vad vet jag. Alltså han tvättar ju byxorna ibland och han sover inte i dem, men man kan ju inte ha fler än ett par byxor åt gången då kan man ju få beslutsångest och inte komma i tid till jobbet på morgnarna,eller varför har man annars bara ett par undrar jag. Sen vill jag förtydliga en sak till och det är att han inte har byxorna tills de trillar av i små bitar för jag tjatar hål i huvudet på honom innan så att han ger sig iväg och införskaffar sig ett par nya. Idag vet jag inte vad som hände för när vi kom ut ur affären så hade han köpt två par byxor så vi får ju hoppas att han inte tänker ha dem på sig samtidigt.

Jag hittade ett par skor på rean, jag som inte har några skor sedan innan var ju bara tvungen att ha dessa beiga gympadojjor med kilklack som var lite tantvarning på enligt maken, men jag gillar dem så nu längtar jag ännu mer tills dess att det blir vår så att jag kan börja använda dem.  

Vi åkte nästan tre mil ut till ingenstans för att köpa jeans, eller ingenstans var nog att ta i men det var en ytterpyttelitet samhälle jag vill nog kalla det för by, men som vanligt när man åker dit så åker man därifrån med byxor som sitter bra men inte kostar hela månadslönen. 

Nu är det fullmåneigen

Jag behöver inte längre titta upp mot himlen för att se om det är fullmåne eller inte, jag behöver inte heller känna efter i kroppen om månen är på väg att bli på kanelen, jag behöver faktiskt inte ens googla det längre. Det räcker med att gå in och kolla sökningarna som har gjorts för att hamna på min blogg, varje gång det närmar sig fullmåne så är det någon som hittar hit när de söker på värk vid fullmåne.

Eftersom jag får den här sökningen varje månad så känns det ju som att det är ett viktigt ämne och det borde väl finnas andra än jag som skriver om detta viktiga ämne eller?

Tänk vad den här ställer till med egentilgen, en del kan inte sova när den här rackaren är full, jag vet inte om de ligger och är oroliga att den ska hitta på något dumt på fyllan. Jag själv får ju mer ont i lederna men jag vet inte varför det är så, kan de har och göra med tidvattnet? Fast jag kanske inte har något tidvatten i lederna. Nä nu släpper jag den funderingen för tillfället och jag får väl återkomma om detta viktiga ämne nästa månad när den blir full igen.

Skrivpuff - Min första kyss

En del saker minns man tydligt, andra saker har man en svag minnesbild av och andra har man helt förträngt. Min första kyss är en sådan sak som jag har förträngt, däremot minns jag första kyssen med han som numera är min make, men det är nog mest för att jag var livrädd och sånt brukar man komma ihåg.

Andra gången jag träffade honom var en sen lördagsnatt på studentkåren, vi bytte nummer och skildes sedan utan att ens ha pussat varandra, gammaldags och romantiskt tänker ni, jag säger nygjord tungpiercing, lite besviken var jag allt när jag gick hem den kvällen. Det gick två veckor och vi träffades och pratade, ja han kunde prata fast att tungpiercingen var nygjord, eller så var det jag som pratade jag minns inte så noga. Så en kväll när vi sitter i hans soffa, eller hans och hans men i soffan som stod i det rummet som han hyrde i andra hand så säger han helt plötsligt att "Nu kan vi kyssas" som om det skulle vara den mest självklara sak i hela världen men då svarade jag "Nej!", han insisterade och det krävdes en hel del övertalning vill jag lova. Jag var ju livrädd att jag skulle göra så att det blev en infektion i tungan och att den blev helt svart och föll av, det gjorde den inte.

Skrivpuff - Att vara beronde

Smygaäta, gömma kvitton, betala i två omgångar när man handlar och betala kontant för att det inte ska synas på något kontoutdrag, gömma godispapper i annat skräp och gå en omväg hem från jobbet för att kunna äta den där chokladbiten. 

När jag för snart tre år sedan erkände för mig själv och min omgivning att jag hade ett sockerberoene så bröt jag ihop. Den kvällen jag slängde mitt godisförråd grät jag som ett litet barn som tappat bort sin nalle, jag kände att jag slängde det enda som var värt något i mitt liv och då ska ni veta att jag satt mittemot min make och i rummet jämte låg vår son och sov. När jag väl hade tagit steget och börjat slänga kändes det som en befrielse och jag höll mig sedan ifrån godis i nästan ett år. Det var i samband med detta som jag insåg att jag hade en ätstörning, eller jag har en ätstörning men just nu ligger den och vilar och det tycker jag att den kan fortsätta göra. 

Nu har jag ett helt annat förhållningssätt till godis och jag skulle väl ljuga om jag sa att jag inte är sockerberoende nu också men jag blir inte ledsen eller arg om jag inte äter godis varje dag, jag smyger inte med att jag äter godis och jag gömmer inte kvitton eller godispapper längre. Nu är inte godiset min trygghet i livet, det är inte till godiset jag går för att få tröst.

Mina barn, min make, min familj och mina vänner är det enda som betyder något i mitt liv. Jag är glad att jag fick ett uppvaknande och att jag berättade om det, det är inte lätt att erkänna att man har gjort fel, det gör ont, fast det har gått några år så gör det ont!

Älgar med reflexvästar

När jag körde hem från jobbet ikväll så såg jag något som blänkte vid sidan av vägen och snabb som jag är så konstaterar jag att det står två älgar med reflexvästar på sig i hästhagen. Jag blir verkligen jätteförvånad över att det stod älgar i hästhagen, men tyckte samtidigt att det var smidigt att de hade reflexvästarna på sig för då ser man ju dem. Jag fortsatte att köra och det var inte förens jag hade kommit nån kilometer bort som jag kom på att det nog inte alls var några älgar jag hade sett utan de två hästarna som alltid betar i den hagen. 

Nu undrar ni kanske varför jag talar om en sån här grej och det är för att jag gillar att skriva saker som får människor att skratta och när jag nu faktiskt har haft otur när jag tänker så är det väl ett ypperligt tillfälle att dela med sig av denna klantighet så att ni kan få er ett gott skratt med mig. Lägg märke till att jag skrev att ni skrattar med mig och inte åt mig för jag skrattade så jag hoppade i sätet resten av resan hem.

Det här är inte första gången jag gör om andra djur till älgar, en annan gång har jag kallat en labrador för en älg, men det är en helt annan historia, jag bara undrar varför jag ser älgar överallt?

En suddig hälsning

Jag har två timmar mellan jobb och jobbmöte så då passade jag och sonen på att fixa till oss lite. Hoppas att ni har en trevlig onsdagkväll!

Skrivpuff - En stor lotterivinst

Jag är nog inte ensam om att drömma mig bort, låta fantasin vandra bort och fundera över vad jag skulle göra med alla pengar om jag vann drömvinsten på lotto. Det där huset vi försöker sälja skulle inte vara något stort problem längre, det dåliga samvetet som smyger sig på om att barnen får långa dagar på förskolan skulle vara puts väck, mycket skulle lösa sig till det bättre om jag vann massa pengar. Vi skulle kunna göra precis vad vi ville, kunna bo var vi ville, köpa vad vi ville, om jag vann stort.
Nu kommer detta aldrig att hända men jag drömmer ändå, det är klart man ska aldrig säga aldrig med det är betydligt lättare att vinna om man faktiskt satsar något, om man är med i själva lotteriet så har man en teoretisk chans att vinna, det har inte jag.

Här blir inget vettigt ikväll

Det var visst föräldramöte på sonens förskola ikväll så därför blir det inget vettigt inlägg och imorgon har jag möte på jobbet så då blir det nog inte heller nåt inlägg, men man ska aldrig säga aldrig.

Ha en bra kväll!

Skrivpuff - En helt vanlig ovanlig dag

Hon sitter på bussen hem från jobbet och den är nästan helt tom sånär på ett äldre par som sitter längst fram, när bussen stannar på nästa hållplats kliver en man på bussen, han går direkt fram och frågar henne om sätet jämte är ledigt. Hon börjar skruva på sig, så klart att det är ledigt det sitter ju ingen där, men det finns ju minst trettio andra säten att sätta sig på varför ju jämte mig tänker hon. Innan hon hinner svara sätter han sig jämte henne och hon skruvar åter igen på sig, det var verkligen inte så här hon hade tänkt sig sin dag.

Det hade börjat redan på väg till jobbet på morgonen, då var det någon som trängde sig för i busskön, på jobbet började någon på ekonomiavdelningen att prata med henne när de stod i hissen och så nu detta med mannen som sitter jämte henne på en nästan helt tom buss. Nu får det vara nog, nu räcker det med normbrytningar för idag tänker hon men då har hon glömt bort att hon ska gå ut och äta på kvällen och hon vet inte vad som flög i henne men när servitrisen ska ta upp beställningen så beställer hon efterrätten först.

Skrivpuff: Att bryta normer.

Skrivpuff - Att stå emot grupptryck

Ni som läste min skrivpuff igår vet att jag redan har skrivit om det här, men det är väl helt enkelt sån jag är. Att inte vara och göra som alla andra har nog varit min grej sen jag var liten, jag har gått min egen väg och inte brytt mig speciellt mycket över vad andra tycker och tänker. Fast nu ljög jag nog lite, klart att jag bryr mig om vad folk tycker om mig, jag är ju en människa och vill så klart passa in i gruppen men inte på bekostnad av att jag gör något jag inte vill.

Jag brukar inte nappa på nya trender i första taget, jag är alltid den som ändrar mode sist i bekantskapskretsen, jag höll hårt i mina utsvängda byxor när alla andra sprang runt i stuprörsbyxor, nu är även jag stuprörsbyxe-frälst.
Jag brukar även se de stora filmerna när de har några år på nacken, för att ta ett exempel så såg jag Titanic 7år efter premiären. Det är inte lätt när man inte är som alla andra, men det är det väl ingen som är!

Kramens dag

Kramkalas nästa! Fast det är väl inte det smartaste att lägga en kramens dag i januari, mitt i influensatiderna, hur tänkte ni nu?!

Nä vet någon vad, jag ska ska inte vara så negativ, klart att man ska krama varandra (men se till att ni är friska) kramar gör att man mår bra, kramar är superduper viktiga och mår man bra så har man bättre immunförsvar så kramas på allihopa, om ni är friska alltså.

Så här kommer en kram från mig till er! KRAM

Skrivpuff - Grupptryck

En dag fick andra klassarna besök av en polis i sitt klassrum. Han berättade om att poliser fånga tjuvar, löser brott, hittar bortsprungna personer, kontrollerar bilarnas hastighet och förarnas nykterhet, av detta minns inte barnen speciellt mycket. För det alla barn minns när de klev ut genom klassrumsdörren den dagen var att om man ville ha en hockeybild på ortens lokala hockeylag så skulle man gå fram till en polis och säga hej. Alla barnen började jaga poliser och de samlade så många hockeybilder som gick att samla, alla utom en. Det fanns en tjej i klassen som aldrig gick fram till en enda polis, hon sa inte hej tillbaka om någon polis hälsade på henne, det var inte för att hon var rädd för polisen, nej verkligen inte men hon ville absolut inte ha några fåniga hockeybilder, eller hon hade ju en bild, den hon hade fått av polisen i skolan, den låg i en låda på hennes rum. Var eviga dag fick hon frågan om hur många bilder hon hade och varje dag blev svaret "En", klasskompisarna kunde inte för sina liv begripa varför hon inte var som alla andra, varför inte hon ville samla de coola hockeybilderna och efter någon månad slutade deras frågor och kvar blev tystnaden.

Lösenordsbytardagen

Idag ska vi alltså byta lösenord så imorgon stannar Sverige, när ingen längre kommer ihåg sitt nya lösenord! Perfekt! Det är väl jättebra idé att byta lösenord idag egentligen men jag har ett litet problem, jag hittar ingenstans vem det är jag ska byta med.

Sten stures ben

Låter som en helt knasig temadag men enligt temadagar.se så är det här alltså en dag vi ska fira och hur ska vi då fira denna dag, jo vi ska kasta kanonkulor på varandra i form av snöbollar och sen ska vi äta kanonkulor och det är så klart gjorda av chokladbollsmet. Så nu vet ni det, men gör för sjutton inte tvärtom och ät snöbollar (speciellt inte om de är gula) och kasta inga chokladbollar på varandra de blir så klenigt då.

Kanonkulor

Först händer ingenting, sen händer ingenting...

...sen händer allt på en gång. Det började med att jag mutade storebror med att vi skulle baka chokladbollar om han åt frukost, så efter att lillebror hade somnat och maken gav sig av för att handla så tyckte jag att det var den perfekta tiden för att baka på. Sagt och gjort vi tar fram allting som behövs för att göra chokladbollar men knivarna till matberedaren är puts väck, jag som inte orkade leka kurragömma med några slöa knivar så jag ringde maken som talade om att han hade lagt dem i skåpet över städskåpet, vilket var helt ologiskt men samtidigt ända stället som de får vara ifred från marodören Sören.Sedan geggar vi ihop smeten, eller för att vara helt ärlig så gjorde matberedaren detta åt oss, efter att det var klart började jag rulla bollar och sonen gjorde det han kan bäst nämligen att provsmaka.

När jag hade chokladbollsmet upp till armhålorna så vaknar lillebror med ett avgrundsvrål och det kan jag förstå för han hade också smet upp till armhålorna, eller kanske inte riktigt så långt upp men till blöjkanten i alla fal. Som om inte detta var nog så ringer min telefon som jag har i byxfickan och jag ber storebror att ta upp den åt mig, jag hade ju så att säga skitfullt i händerna. Jag försöker förklara för honom att man måste putta på telefonen för att få ur den ur fickan men då grabbar han tag i låret så jag nästan viker mig dubbel av smärta men jag får väl skylla mig själv som ville ha hjälp. Sen ringer det igen en minut senare så jag skyndar mig att tvätta av mig smet och gojs och tar upp telefonen, då ser jag att det är maken som ringt båda gångerna så jag försöker ringa upp två minuter efter sista samtalet, tror ni att han svarar? Nej så klart inte så försöker igen inget svar då heller så då börjar jag diska istället, då ringer han och undrar vad jag ville ha för jäst... Allt detta kaos för en liten jäst jag menar de kostar ju inte en förmögenhet, det hade väl bara varit och ta en av varje, vilket han också gjorde men han ville väl dubbelkolla efter som pmskossan snart står i farstun.

Nu ska jag dricka kaffe och äta chokladbollar, sen blir det till att rusa iväg på träning, rusa hem från träning, duscha, leka med femgnälliga-barn, äta mat, lägga barn och sen är det film, cola och en filt som gäller, ja maken får också vara med.

Hoppas att ni har en minst lika trevlig lördag!

Skrivpuff - Ett sensuellt möte

Luften vibrerar och man kan nästan höra hur det surrar av kärlek. De har spanat in varandra från varsin sida av rummet en längre tid men ingen av dem har vågat ta första klivet. Deras ögon tittar intensivt på varandra aldrig hade hon sett någon så stilig förut och han sträcker lite extra på sig för att hon verkligen ska falla för honom. De släpper inte varandras blickar ens för en sekund och han känner hur världen runt omkring försvinner, kvar finns bara hon och han. Tiden står still och hon gör sig redo för att ta första steget. Helt plötsligt hör de hur något viner i luften och snart landar något stort och rött jämte henne, hon blir rädd och flyr, ögonkontakten är bruten och när hon försöker leta upp honom igen så är han inte kvar på den plats hon senast såg honom. Hennes blick scannar av rummet  men ingenstans kan hon finna honom, nu kommer den stora röda en gång till och hon får åter fart på vingarna. Den här gången bestämmer hon sig för att landa högt uppe vid taket och vem sitter där och väntar om inte han med stort H. När den stora röda har lugnat ner sig och ligger på bordet och sover passar de på, de flyger runt i cirklar och kan inte slita sig från varandra.

Fredag, jobb och fisar

Så kom då den efterlängtade dagen, i tisdags satt jag på jobbet och beklagade mig över att det aldrig blev fredag någon gång, jag menar både onsdag och torsdag låg ju och blockerade vägen så vad skulle man göra? Jo jag fick ju som alla andra som inte har en tidsmaskin eller bestämmer över kalendern snällt vänta tills idag då det faktiskt är fredag.

Idag har jag min långa fredag, då jag jobbar 7-16.30 och när jag igår beklagade mig för maken så tyckte han inte ett dugg synd om mig, men är det inte lite orättvist att mina kollegor har korta dagar och en är dessutom ledig? Nej egentligen inte, det var ju min lediga fredag förra veckan och jag kommer ju har två korta fredagar de nästföljande veckorna men ändå det är ju min långa fredag idag. Jag vet ibland blir jag ologisk när jag tänker men jag lever i nuet, det får man ju höra överallt, lev i nuet och då är det ju orättvist, nästa vecka är det orättvist för någon annan i deras nu. Men nu släpper vi det tycker jag.

På tal om att släppa saker, när man släpper väder eller i klartext fiser så brukar man kanske säga ursäkta eller så är man bara tyst och försöker låtsas som att det regnar, inomhus under en middag, eller så försöker man avsluta samtalet man har lite fort och gå där ifrån så att ingen misstänker vad man har gjort. Men igår fick jag höra ett nytt sätt man kan göra, alltså du fiser ju som vanligt men du säger "välkommen ut" efteråt. Ja vad säger man då? När vi ändå är inne på fisprat, eller vi och vi det är väl mest jag som är det så kan jag tillägga att en annan gång har jag hört "det man inte kan hålla i händerna måste man släppa". Men smaken är väl som baken antar jag. Nä nu är det bäst att avsluta så att det här inte övergår i någon slags fisblogg för det är jag inte så intresserad av, jag ville ju bara gnälla av mig över att det är min långa fredag men det är ju trots allt fredag så jag ska väl inte klaga så jag gör inte det. 

Skrivpuff - Ett tråkigt besked

Här vaknar jag vid klocka fem på morgonen och snoozar en halvtimme, tar sedan upp mobilen och kollar facebook och dagens skrivpuff. Ser att dagens ämne ”ett tråkigt besked” och tänker då ut en text i huvudet medan jag fixar kaffe, håret och mackan, jag gör allt ungefär samtidigt så idag luktar jag salami i håret, men det är ju fredag. Sen sätter jag mig vid min dator för att hinna skriva ner texten och fixa lite annat på bloggen innan jag ska gå ut i vinterkylan, skrapa bilen och sedan fegköra ut till jobbet. Men vad händer då när jag sätter mig tillrätta och skriver in bloggens adress och klickar på "enter"? Jo internet har bestämt sig för att inte fungera, det var morgonens tråkiga besked och det här blev inte alls en text om hur jobbigt och frustrerande att få negativa besked ifrån mäklaren efter varje visning Nu vill jag inte alls jämföra dessa problem eller tråkiga besked, inte på något sätt det är så mycket jobbigare att få samtalet om att ingen var intresserad av vårt hus denna gången heller än att internet strejkar lite. På det senare problemet finns en mycket enkel lösning, nämligen dra ur sladden till router och vänta en liten stund. Undra just var sladden till huset sitter och hur länge jag måste låta den vara utdragen innan huset blir sålt?

Träningsblogg jo jag tackar ja

Såg att en sökning på google om saras tränings blogg hade för någon hit, kan meddela att den träningen som skulle blivit av igår, cirkelfysen fick skjutas på framtiden då mina tår bestämde sig för att de vill hälsa på hälen, på samma fot så den veck sig dubbel och sen satt jag som på bilden resten av kvällen.

Idag är det mycket bättre men nu är det vila tills på söndag som gäller, eller vila och vila det var kanske fel ord men inte träna om vi säger så.

Imorgon är det fredag om någon skulle ha missat detta.

Vintern kom tillbaka

Just nu är det nästan 12 minusgrader ute och jag ska om bara en liten stund ge mig iväg till jobbet, visst det är bara att klä på sig men det är lite jobbigt att dra på sig överdragsbyxorna som ligger på jobbet, det är faktiskt det.

Det som är positivt är att det inte har kommit mer snö under natten så förhoppningsvis ser vägarna bra ut, det är säkert snorhalt men jag tänker ge mig ut i tid så att jag kan ligga och fisa i 40km/h om det behövs och förhoppningsvis är jag själv ute på vägen vid den här tiden på dygnet, men man ska väl aldrig säga aldrig rätt som det är så är det någon som har kört ifatt mig.

Nu ska jag svepa mitt kaffe och bege mig till jobbet, ha en fin dag!

Prinskorv, äppelmos och mjölksyra

Imorse snöande det när jag skulle köra till jobbet så vad skulle jag göra, det fanns ingen tid för panik och jag kan ju inte ringa till jobbet och säga att "Du det snöar lite så jag stannar hemma" nej det var bara att sätta sig bakom ratten och köra försiktigt och det gick bra. Det gick även bra att köra hem så nu tänker jag ta det lika försiktigt imorgon igen, det verkar ju vara ett vinnande koncept. Det hände en sak som gjorde mig lite upprörd, jag körde i 60km/h på en 70väg, då kommer det en bil och kör upp i röven på mig och sätter igång helljuset, då körde jag helt plötsligt i 50km/h bara för att jag kunde, kanske inte var jättemoget gjort men det var det inte att sätta igång helljuset heller.

Ikväll masade jag mig iväg till träningen igen så nu sitter jag här och äter prinskorv med äppelmos och har mjölksyra i benen. Hur har ni det såhär på tisdagkvällen?

Skrivpuff - Krislådan

Den står där på hyllan i personalrummet, den är stor och vit och det står "Krislåda" på den, i den ska det finns sånt som man ska ta fram om det inträffar en kris, jag har inte tittat i den på nya jobbet men på förra jobbet innehåll den bland annat ett ljus och en duk, jag har som tur var aldrig behövt använda krislådan. Men jag skulle tycka att det borde finnas en krislåda för lite mindre kriser, jag menar ibland har man dåliga dagar på jobbet och då skulle det känns mycket bättre om det fanns en låda man kunde vända sig till, en minikrislåda med andra ord. Där borde det finnas choklad, för alla vet ju att choklad är bästa medicinen för mindre allvarliga kriser, det borde finnas hörselproppar och någonting som man kan ta sönder. Det ska jag nog lägga fram som förslag på nästa personalmöte, att vi måste ha en minikrislåda jämte den stora krislådan på hyllan, för när allt kommer omkring så händer de små kriserna oftare än de stora, vilket är en himla tur. 

Skrivpuff: om att ta sig ur en kris

Det blev måndag igen

Som alla andra veckor började även denna med en måndag, så inga överraskningar här inte. Jag har släpat mig till träningen idag och det var dans på schemat, kan ju säga att skattmusklerna var nog de som fick sig den största träningen för fy sjutton så rolig jag såg ut (de har ju tyvärr speglar som man tittar rakt in i när man tränar).

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova fem kvart i timmen för imorgon är en ny dag med nya utmaningar, vågar jag mig på vårens stora utmaning imorgon? Det får vi svar på då. Godnatt!

Söndag igen

Idag saknar jag sommaren, jag är så trött på alla overaller, mössor och vantar som man måste ta på sig för att kunna sticka näsan utanför dörren. Jag vill ha sommar och värme nu jag är så trött på snö och kyla.

Vi har haft en bra helg på ostkusten, barnen har fått åka pulka och bada i badkar hos farmor och farfar så de är nog mer än nöjda.

Imorgon börjar vardagen igen och jag ska ha planeringsdag hela långa dagen.

Skrivpuff - Att vara alla till lags

Jag ger upp, det går inte längre. Nu får det vara nog, om jag ska kunna vara till freds med mig själv måste jag sluta försöka stryka alla medhårs. Det spelar ingen roll hur man än vänder sig för när allt kommer omkring så har man ändå rumpan bak och det kommer inte gillas av alla så är det bara.

Det som är kruxet när man försöker vara alla till lags är att man inte kan vara alla till lags samtidigt och även om man slår knut på sig själv så kommer någon tycka att du gör fel. Jag orkar inte vara en knut som vänder sönder mig för att andra ska tycka om mig, gillar de inte mig för den jag är kan de dra till något ställe där jag slipper se dem.

Nu menar inte jag att man ska köra över allt och alla, så klart inte men om man inte tänker på sig själv och vad som blir bra för en själv och framför allt om man säger eller gör saker som man inte kan stå för för att vara andra till lags så försvinner man snart för sig själv och man tappar respekten för sig själv. Hur ska man få andra att respektera en om man inte gör det själv?

Skrivpuff - Nobelmiddag

Tänk om man någon gång skulle råkar hamna på en nobelmiddag, nu är nog inte risken så stor att man bara råkar hamna på en nobelmiddag för de står nog inte vid entrén och slänger in folk från gatan för att fylla ut de sista platserna, men man ska aldrig säga aldrig har jag hört. 

Då finns det ju vissa saker som man ska tänka på, att pilla i näsan både sin egen och bordsgrannens är inte att rekommendera, nu rekommenderar jag inte det annars heller men jag menar det finns ju tvkameror överallt och vill man inte bli nästa stora youtube-succé så får man snällt vänta med näspillandet tills man kommer hem. 

Man ska inte heller äta från grannens tallrik, det gäller faktiskt på alla middagar och inte bara nobelmiddagen, det finns hög risk för dålig stämning då och man vill ju inte vara den som har dragit ner stämningen på nobelmiddagen. 

En sak som är absolut förbjuden är att dua kungen, alltså man får inte säga DU till vår statschef om man nu skulle prata med honom, men han finns ju i lokalen så risken är ju stor att man springer på honom, chansen är ju större på nobelmiddagen än om man är på någon annan middag det är ju ett som är säkert. 

Nu finns det ju tusen och åter tusen ettikettregler att följa om man ska gå på nobelmiddagen så det räcker ju inte att bara låta bli det jag har skrivit här ovan för att vara säker på att inte göra bort sig så för att vara på den säkra sidan så undvik att gå utanför entrén precis innan middagen börjar. 

Tränat på en lördag!

Efter en underbar sovmorgon vaknar jag, kan inte säga att jag var varken utvilad eller pigg, jag hade lite småont i lederna och ont i huvudet. Går ner och brer mig en macka, häller upp en kopp kaffe och sätter mig vid bordet och försöker vara så osocial jag bara kan utan att verka otrevlig men innan första koppen kaffe vill man inte prata med mig. När jag ätit upp min macka vänder sig svägerskan till mig och frågar om jag ska med och träna om en halvtimme. Jag svarar att det skulle jag jättegärna göra med jag har ju inga träningskläder och inga skor med mig så nästa gång följer jag med. På mindre än fem minuter så har svägerskan och svärmor försett mig med både träningskläder och skor, ja till och med en vattenflaska skramlar de fram så det var ju bara att hänga på. Jag kunde ju inte banga då.

Det var jättejobbigt men samtidigt kul och framför allt skönt. Så nu sitter jag och väntar på träningsvärken som jag vet kommer infinna sig innan kvällen.

Men jag vet inte vad jag tycker om att gå och träna på lördagsförmiddagen, på ett vis är det ju bra för då kommer man igång men samtidigt känns det som att halva dan går, jag är lite kluven men ångrar inte alls att jag följde med, jag blev ju sådär härligt geléig i benen.

Nästa lördag blir det träning vid fyra om det blir någon träning överhuvudtaget!

Jag och maken har varit och inhandlat de tre c:ena så kvällen är räddad :)

Snökaos och fetebullar

Jahopp då var vintern tillbaka och det med besked. Jag är jätteglad över att det är min lediga fredag och att vi åkte igårkväll och inte sitter i bilen idag. Nu håller jag tummar, tår och blindtarm för att det ska sluta snöa snart så att de hinner röja vägarna tills på söndag när vi ska hem igen annars blir det en orolig resa hem.

På måndag har vi planeringsdag med jobbet och idag ringde chefen och frågade om jag ville ha en semla utan mandelmassa till fikat eftersom jag inte tål nötter och mandel. Jag tackade vänligt nej till detta med motiveringen:

"Det är inte så gått med en fetebulle med grädde".

Jag har alltså gjort det igen, jag trodde att jag lyckades stoppa mig själv men maken som stod bredvid och hörde samtalet krossade min illusion och sa att jag hade sagt fel högt, typiskt. Men om känner jag mig själv rätt så kommer det komma fler felsägningar vad det lider. 

Trevlig fredag!

Skrivpuff - Besvikelse

Det hördes en djup suck från ett av provrummen, för bara en liten stund sedan hade hon gått in där med famnen full av kläder och det lyste i ögonen av förväntan. När hon kommer ut ifrån provrummet går hon bort och hänger alla plagg hon hade med sig in i provrummet på stället för kläder som man inte vill ha. Hon går med bestämda steg ut i butiken igen och fyller famnen med nya kläder, nya modeller och nya storlekar, hon återvänder till provrummen och en liten stund senare hörs en uppgiven suck från hennes provhytt. När hon åter går fram och hänger tillbaka alla kläder lyser besvikelsen i hennes ögon, tårarna är nära och hon går med huvudet sänkt. Hon kommer ut i från butiken och det har börjat regna, hon går sakta ner för gatan och tittar drömmande i butikernas skyltfönster, tänk att det ska vara så svårt att hitta kläder som passar, åter igen har hon misslyckats att handla kläder själv. Hon vet så väl om problemet men när hon väl står där och ska plocka ihop kläder att prova så går det inte att ta de storlekarna som hon vet att hon borde, de ser så små ut så hon tar alltid några storlekar större för att vara på den säkra sidan men när hon sedan provar dem så sitter de inte alls bra. Hon är besviken på sig själv för att hon inte får in i sitt huvud att hon inte är så stor som hon tror. 

Framme till sist

Efter många om och men är vi nu framme. Stora killen sov hela vägen men vaknade när vi bar in honom, självklart vaknade han på fel sida men det brukar jag oxå göra när jag vaknar av att någon bär runt på mig.

Lilleman sov en timme sen vaknade han och åt lite fruktpuré, en liten stund senare fick vi stanna för att byta blöja. Nu har vi testat ett nytt ställe att byta blöja på, vi ville inte gå ut från bilen när det blåste snö överallt så då får man vara uppfinningsrik. Det var vi, maken bytte blöjan medan han satt kvar i förarsätet och sonen låg i passagerarsätet, jag hängde över sätet och var nog mest i vägen skulle jag gissa. Men blöjan blev bytt och ingen blev vare sig blöt eller kall.

Sen blev vi stoppade av en bil med saftblandare på taket, nej inte polisen dessa hade orange färg på blandarna och det stod varning över hela bilen. Han sa nåt men det enda jag uppfattade var två minuter så vi stod stilla i två minuter. Sen kom det en varningsbil till och sedan en megajättelång lastbil med en enorm cylinder på släp, eller om cylindern var släpet svårt att avgöra. Efter kom det två varningsbilar till så ett tag hade vi disco på vägen.

Nu ska jag försöka komma i säng så att jag hinner lägga huvudet på kudden innan jag somnar. Det brukar bli så jobbigt om man somnar någon annanstans än i sängen.

Godnatt!

Helg

Nu tar jag helg och den börjar i bilen. Vi är påväg till svärföräldrarna för att hälsa på dem lite. Barnen sitter i baksätet med varsin nattlampa. Det blir nog inte så mycket bloggat nu i helgen, vi får se vad som händer. Trevlig torsdagkväll på er!

Skrivpuff - Ett fotografi

"Mamma är naken" säger sonen när han tittar på bröllopsfotografiet.

"Nej mamma är inte naken" säger jag och slänger en hastig blick på fotografiet som står på fönsterbrädan, jag får slänga en lite längre blick för tänk det ser ut som att jag är naken på mitt bröllopsfoto. Jag hade en axelbandslös klänning och fotot är taget på våra ansikten och sedan en liten bit ner på överkroppen, dock slutar fotografiet innan min klänning börjar. Så där står maken uppklädd till max i skjorta och väst medan jag står där med en jättefin frisyr och uppsminkad till tänderna, men något spår av klänning finns inte. Jag får nog ta och leta reda på ett nytt foto från bröllopet och sätta i ramen, för jag vill inte att mina barn ska tro att jag gifte mig naken, även jag har gränser.

Bajslåt nummer 2

För er som missade första inlägget om en bajslåt så kommer det här. Där skrev jag att ekorrn satt i granen var ett mycket bättre alternativ, jag tar tillbaka detta. Igår på jobbet hade vi sångsamling och vad sjunger vi inte då? Jo en bajslåt och inte vilken bajslåt som helst, utan en med samma melodi som ekorrn satt i granen. För er som inte har hört den kan jag berätta att den finns med i den braiga boken "bajsboken" som tar upp ämnet bajs i dess olika former och funktioner.
Jag tänker inte citera hela sången men den börjar med att ekorren sitter på toa och den avslutas med "åh sin långa ludna bajskorv". 

Det känns nästan som att bajssångerna tar över mitt liv, den här versionen ska jag försöka att hålla inom mig så att vi slipper höra den här hemma, sonen älskar nämligen att sjunga just nu är det imse vimse spindel och vi har fått en konstig ko som är de populäraste låtarna. Om vi inte åker bil då är det tvärtomvisan som gäller och ingen annan, det kommer bli låånga tre timmar i bilen imorgonkväll när vi ska till Västervik. Sen kan han börjar sjunga en sockerbagare också helt spontant eller om någon skulle nämna ordet sockerbagare, han har dock inte riktigt kläm på texten för den där sockerbagaren bakar bullar och sen vet väl vem som helst att man sjunger "en sockerbagare, en sockerbagare, en sockerbagare" hela visan om man inte kommer på fortsättningen.

"Min pappa vill lägga mig"

Denna eviga diskussion på kvällarna, jag jobbar ju som bekant nu och tycker faktiskt att det är lite mysigt att läsa saga och ligga jämte sonen tills han somnar, vi har delade åsikter kan jag säga. Jag får under högljudda protester läsa saga men när det kommer till att ligga kvar jämte honom när han äter välling och sedan somnar det kan jag bara glömma.

"Min pappa vill ligga jämte mig nu!"
"Varför får inte mamma lägga dig?"
"För att jag ska äta välling nu och imorgon ska jag till förskolan och där finns Raffe Räv och jag kan inte titta mer på Bamse nu och min pappa vill lägga mig!"
"Kan jag få en puss?"
"Ja men det ligger böcker ivägen"... när han har flyttat på böckerna får jag en puss och jag säger:
"Jag älskar dig!"
"Mm"
"Älskar du mig?"
"Ja" 
"Kan du säga jag älskar dig?"
"Jag älskar dig!"

Då smälter man lite och det gör lite mindre ont att bli ratad, sen att det var ett mer eller mindre fram krystat jag älskar dig så var det ett jag älskar dig i alla fall! Innan så svarade han: Du älskar mig om man frågade om han kunde säga jag älskar dig, det går framåt.

Skrivpuff - Vänskap från min barndom

Det var inte med glädje jag slängde bort dig, det var inte heller av omtänksamhet, det var pga platsbrist du fick din sista vila på soptippen. Att du var älskad kunde ingen ta miste på, du var enögd och svanslös och det var mer än en söm som hade spruckit men jag höll fast vid dig ändå.
Jag minns när vi fann varandra, det var kärlek vid första ögonkastet, du var större än vad jag var men jag växte ikapp och förbi. Du var med i många lekar och vi hade jätteskoj, men så kom den dagen då du förpassades till en vrå i källaren, där låg du länge och väntade på att bli framtagen igen, bli lekt med. Den dagen kom. När jag fick barn fick du komma fram ur mörkret en liten stund, men dina glansdagar var sedan länge över, de var inte lika lätt att blunda för dina spruckna sömmar och din enögda blick, stoppning som inte längre ville kännas vid dig gjorde att beslutet om att låta dig få en sista vila på soptippen inte vad så tungt ändå. Tack för allt, Elsa!

Skrivpuff: Vänskap från min barndom.

Skrivpuff - Platser jag aldrig besökt

Vita stränder med turkosa vatten har aldrig upplevts på riktigt, inte heller höga berg med snö på toppen, ökensanden har förblivit orörd och inte har jag varit på någon marknad i gränden. Det finns tusentals platser som jag aldrig besökt och som jag förmodligen aldrig kommer besöka.

Jag har en hemmakär själ i en rastlös kropp vilket kan bli lite komplicerat ibland då jag längtar bort, men jag längtar aldrig långt bort. Jag trivs bra med att resa i Sverige, det kanske ändras med tiden men just nu vill jag  upptäcka platser jag aldrig sett tidigare i kära Svedala och jag tror att det finns många guldkorn utan att man behöver flyga i massa timmar och få ont i leder och muskler.

Platser jag aldrig tidigare besökt är som sagt många och många kommer också att förbli obesökta medan andra platser säkert kommer bli favorit platser jag kommer besöka flera gånger och längta tillbaka till.

När magkänslan säger ifrån

Ibland får jag lite ont i magen när jag läser om vissa sökningar som hamnar på min blogg, jag förstår ju på en gång att de inte är hit de ville komma och det är inte det som gör att jag får ont i magen utan det är tanken på vad de egentligen vill hitta för bilder som skrämmer mig och ger mig magont.

Som tex. "potträning.jpg" någon vill alltså se bilder på potträning, jag kan mer än gärna lägga ut den bilden jag la ut sist jag skrev om detta ämne, för aldrig i livet skulle jag lägga ut en bild på riktiga barn som sitter på pottan. Usch nej nu släpper jag det här ämnet och tackar för påminnelsen om att alla inte har goda intentioner där ute och det är därför jag inte lägger upp bilder på mina barn hur som helst, jag vill ha koll och tänker inte hjälpa någon sjuk människa med deras fantasier. Kanske ska tillägga att jag inte har några som helst belägg för att den som sökte efter bilden är en sjuk person en magkänslan säger något annat, jag hoppas att den som sökte gärna ville se sonens gosedjur som oxå han pottränas.

Ha en bra start på veckan, det tänker jag ha!

En söndag i januari

Vid frukosten idag dök den eviga söndagsfrågan upp: Vad ska vi göra idag? Det är samma sak varje söndag, vi blir rastlösa och måste åka hemifrån en stund. Idag fick IKEA ett litet besök av hela familjen. Det var fortfarande rea så vi fyndade en hel del, en del av sakerna är redan undanstoppade i jullådan och ska tas fram nästa jul, sen köpte sig sonen en väckarklocka av gammal hederlig modell för en sådan måste han ju ha, så att man kommer i tid till förskolan. Jag köpte en ny kudde då min gamla har delat upp sig i fyra högar en i varje hörn, så där jag har huvudet är det alldeles platt, men nu är det slut med detta nu ska här sovas på en mjuk härlig kudde om den har fluffat till sig vill säga, den var rätt platt när jag tog ut den ur plasten.

Idag fungerade glassmaskinen och sonen kunde äntligen få äta sin efterlängtade mjukglass. Förra gången vi var på IKEA gick glassmaskinen sönder mellan det att vi hade köpt glasspolett och det att vi skulle hämta glassen, så sonen fick äta bara struten, tror nog att hans föräldrar for mer illa av detta än vad han gjorde. Men när vi stannade bilen utanför varuhuset idag så frågade han om vi kunde pröva om glassmaskinen fungerade idag och självklart kunde vi det, och tänk den funkade. Lycka!

Den första söndagen för året har passerat och jag är mer än nöjd med veckan som varit. Imorgon börjar en ny vecka med massor med spännande utmaningar och tokigheter får jag hoppas, snart ska jag slänga mig i sängen och sova på min nya kudde!

Skrivpuff - Dimma

Det lilla molnet hade kommit bort ifrån sin mamma under natten och när det ljusnade ser han att han helt har hamnat ur kurs, istället för att vara högt uppe bland de andra molnen har han hamnat nere på marken. Han hör hur de runt omkring säger att han heter Dimma och att han är tjock, han heter ju inte alls Dimma och inte är han tjock inte, han tänker då inte banta det är inte hans grej. Han tittar upp mot himlen och vill tillbaka upp, att vara vilse här nere bland träd, vägar och elaka små varelser som bara tycker att han är i vägen. Nog känner han sig i vägen alltid, en massa plåtmaniker som kör rakt igenom honom utan att tänka på hans känslor överhuvudtaget, ibland bromsar de och kör sakta, sakta igenom honom som att det skulle göra mindre ont. Nu får det vara nog, han tar sats och sträcker sig högt, högt upp och han lättar lite från marken- När han ser alla små varelsers leenden känner han att han är på rätt väg och tar ny sats, rätt som det är hamnar han åter på sin bana uppe i luften. Allt är åter frid och fröjd, tills dess att han stöter på sin polare gråa molnet som vill bjuda på lite molnekyler men då ekar de elaka varelsernas röster i huvudet om att han var så tjock och han tackar nej till dessa delikata molnekyler. Hur ska detta sluta? Om han inte börjar äta snart kommer han att tyna bort...  

En liten paus

Är trött och förkyld och det är en dag när jag verkar ha tappat bort orden, men återkommer imorgon med nya krafter. Ha en fin lördag!

Skrivpuff - Tonårsfnitter

Det finns överallt ibland oss, i affären, på gatan, i skogen, på bussen, ja till och med i kyrkan kan man drabbas och det smittar. Det är en farlig smitta, det letar sig in och trycker på triggerpunkter och man vet inte hur den kommer reagera när den drabbar en själv, antingen fnissar man med och riskerar att bli utstirrad av de som drabbas av ilska och irritation när de blir drabbade av detta tonårsfnitter. Börjar man fnittra är det nästan omöjligt att sluta och rätt som det är sitter man där och fnittrar och har inte en aning om varför, man har fnittrat så mycket att man glömt bort vad det var som gjorde att man började. Blir man istället arg och irriterad på de där som fnittrar är det bäst att försöka gå där ifrån, med tanke på att det kan hålla på i evigheter och triggar de igång en ilska inom sig är det bäst att dra där ifrån för de där fnittret brukar inte flytta på sig i första taget. Det värsta är nog när det dyker upp på bion eller under ett möte där man ska försöka lyssna på vad någon har att säga, eller när man försöker sova på bussen eller försöker handla utan lista och fnittret förföljer en genom hela affären.

Hur mycket man än irriterar sig på det så får man ändå försöka att acceptera att det finns och att det hör liksom till.

Upptagen

Igår när jag kom hem ifrån jobbet så står min son i fönstret och vinkar till mig, då blev jag riktigt glödhet i mammahjärtat skyndar mig in, tar av mig jacka och skor för att sedan gå in på hans rum och så frågar om jag får en kram. 

"Nej mamma jag är upptagen!" 

Men jag vill ju ha en kram från dig, försöker jag men förgäves

Vände mig då till min lille kille som har försökt klättra upp på leksaksspisen under tiden, jag sträcker ut armarna mot honom och han började gå emot mig, halvvägs fram stannade han för då hittade han sin snutte, han böjde sig ner och tog upp den för att sedan gå åt ett annat håll. Andra gången på bara nån minut som jag blev snopen, men när jag påminde honom om att jag fanns och att jag ville ha en kram så backade han in i min famn (det är så han kramas för övrigt). 

På ett vis är det härligt att de inte kommer fram rusande varje dag när jag kommer hem för då vet jag ju att de har de bra utan mig, men någon gång hade det varit kul att vara efterlängtad. 

Skrivpuff - Kärleksmums

Mister du en står där tusen åter, ett tjatigt gammalt uttryck men jag tänker att det kanske inte är kärlekspartner man menar när man pratar om detta. Jag tror att man menar kärleksmums, för äter man upp en eller tappar en på marken eller för den delen bjuder bort en så kan man ju alltid, förr eller senare baka nya. Alltså mister du en kärleksmums så står där tusen åter, eller i alla fall 40st eller hur många man nu får ut på en plåt och jag vet det beror helt på plåten, om man göra dubbel eller enkel sats och hur mycket man äter under tiden man bakar. 

Kärleksmums förresten varför heter det kärleksmums? Nej jag tänker inte använda google eller någon annan sökfunktion för det hinner jag inte, jag tänker tänka själv och jag gissar på att det är för att de innehåller både choklad och kokos. Så chokladbollar kanske man också kan kalla kärleksmums fast det är ju verkligen inte samma sak de råkar bara innehålla choklad och kokos de också. Nu tänker jag avsluta min text innan den svävar iväg och blir alldeles konstig här på fredagsmorgonen, men kärleksmums är gott, speciellt kanterna som blir över.

Torsdagstankar

Ännu en jobbdag avklarad och vem vet snart är jag kanske inne i det utan att vara så trött att jag ser i dubbelkors när jag kommer hem. Idag har varit en dag med väldigt varierande arbetsuppgifter, inte så mycket pedagogik men det är ju lov än så länge. Men jag har kokat gröt (som visst blev salt på ett ställe bara), har maskerat ett rum och målat ytterpytte lite för att kunna säga att jag har varit med och målat. Sen har jag ju självklart tagit hand om barnen oxå, men det är ju min huvuduppgift så tänkte att jag inte behövde skriva det.

Imorgon är det fredag och jag kommer att ha helg för första gången på väldigt länge, inte för att det kommer vara någon skillnad mot hur de andra helgerna har varit när jag varit mammaledig men ändå. Något som är väldigt positivt med att jobba är att jag inte har tid att tänka på jobbiga saker, jag har inte tid att grubbla och fundera och nästa vecka kommer vi ha fullt med barn på jobbet så då blir det ännu mindre tid till att tänka på något annat än jobbet. 

Så nu hoppas jag att när jag har kommit in i jobbet så pass mycket att jag kommer ihåg alla viktiga rutiner som att ta in tidningen på morgonen (glömde det idag) så har det största orosmomentet och problemet i vårt liv rett upp sig. 

En väldigt positiv sak måste jag få berätta, vi går mot ljusare tider! :)

Dagen efter

Jag överlevde min första dag på jobbet, det känns väldigt konstigt att vara igång igen, speciellt eftersom jag började på jullovet och då är det verkligen dvala, loven är ju till för återhämtning även för de barn som inte är hemma.

Tänkte att jag skulle ha bloggat igårkväll men det snöt sig kan man säga, jag var så trött att jag inte visste vad jag hette och allvarligt talat så vet jag knappt det nu heller. Men jag fastnade inte på staketet och när jag skulle ut gick det överförväntan med grinden.

Det kommer bli lite mindre bloggat från mig den närmsta tiden, det enda som snurrar i mitt huvud just nu är läroplan, barnens namn, föräldrars namn, larmkoder, och flanosagor och det är inget av det jag vill blogga om, men jag ska försöka hålla liv i bloggen.

Skrivpuff - Min allra första cykel

Rosa med vita handtag, tre hjul och ett flak, det var min allra första cykel det. Den körde jag motorcykel på och då måste man ha både vantar, halsduk och en stor mössa utan på hjälmen för alla tuffa har det så. Minns en film från när jag är liten, då cyklar jag fram och tillbaka i köket på min rosa trehjuling och jag måste haft världens minsta tank eftersom jag hela tiden måste stanna och tanka. Nu 25år senare är jag ute på promenad med mina söner, den stora har en svart och röd tvåhjulig cykel utan trampor, han stannar ideligen för att tanka och jag kan inte annat än att le. Han tankar förövrigt våra vagnar också när vi går till förskolan och det är ju himla snällt av honom så att jag har full tank så att jag orkar gå hem igen.

Jobb, jobb, jobb

När ni läser detta är jag förhoppningsvis på min nya arbetsplats, första dagen efter sjukskrivning och mammaledighet, tror ni att jag är nervös? Nej inte skulle väl jag vara nervös, mina handflator kommer misstas för att vara disktrasor som inte blivit ordentligt urvridna, eller inte urvridna någonting överhuvudtaget, jag kommer att tappa talförmågan och helt glömma bort vad jag heter eller varför jag är där. Men nervös nej då inte jag inte (håller fingrarna i kors bakom ryggen och ler fånigt).

Jag började ju med att skriva att jag förhoppningsvis är på mitt jobb, med det menar jag inte att jag är orolig för att köra vilse ut dit, nej jag har varit där så många gånger innan att jag inte kan köra fel (bara för att jag skriver detta så är det säkert vägspärrar som gör att jag måste köra något helt annat håll). Nej jag är mer rädd för att jag inte kommer kunna öppna grinden, lite pinsamt om jag måste ringa in till jobbet och be dem komma ut och släppa in mig, hur gör jag de dagarna jag kommer först till jobbet? Ska jag snällt stå och vänta på att någon förälder öppnar grinden till mig, för att inte tala om när jag ska hem de dagar jag stänger. Då får jag ju be den sista föräldern att inte stänga grinden men det vet ju jag hur mycket info man kan ta in klockan sex på kvällen när man har jobbat hela dagen. Det kommer sluta med att jag försöker hoppa över staketet och sedan blir jag hängades på trekvart över grinden, i bästa fall så saknar maken mig hemma så att han packar in barnen i bilen och åker för att leta efter mig i värsta fall så hänger jag där när min kollega kommer till jobbet dagen efter, om jag inte öppnar dagen efter jag har stängt, då hittar väl någon förälder mig istället.

Men som sagt nu börjar jag jobba och jag vet inte vad det kommer innebära för bloggen, men en sak vet jag och det är att den kommer finnas kvar för jag älskar att skriva så mig blir ni inte av med i första taget.

Skrivpuff - Ambivalens

Det ska verkligen bli underbart att börja jobba idag, men samtidigt vill jag inte, för jag vill gå hemma och mysa med mina barn resten av livet. Men det ska verkligen bli skönt att komma hemifrån lite, lämna två trotsiga barn några timmar för att åka och ta hand om andras trotsiga barn det känns lite konstigt måste jag säga. Om jag skulle gå hemma mycket längre skulle jag bli tokig, men nu ska jag alltså jobba tills pensionen, kommer det göra mig galen istället?

Idag börjar min nya anställning som innebär att jag kommer att pendla till jobbet fem dagar i veckan, det ska bli jättekul men jag tycker inte om att köra bil, speciellt inte på vintern. Hur tänker jag här? Jobbet i sig låter som en utmaning som passar mig perfekt, men ändå tvekar jag, tänk om btilkörningen blir för stor utmaning? Men ska jag verkligen låta bilkörningen stoppa mig ifrån att ta ett jobb som faktiskt kan bli hur bra som helst? Jag ska ge det en chans, jag menar jag börjar ju om en timme. Och förresten så tycker jag om att köra bil, jag gillar bara inte tanken på att köra bil.

Jag är nervös, jag har inte jobbat på 20 månader, tänk om jag inte kommer ihåg någonting, fast å andra sidan så har jag faktiskt tagit hand om barn när jag varit hemma, eller de första 6 månaderna tittade jag på när maken tog hand om barn så det borde jag ju inte glömt bort, men man vet aldrig!

Skrivpuff - Ett par röda skor

Jag blir ledsen när jag tänker på det, det känns verkligen vemodigt att jag aldrig mer kommer att få ta en sväng om med en stilig herre, det är färdig dansat för mig. Jag hörde vad de sa igår, jag är bortom all räddning nu. Jag minns min första dans, på stapplande steg tog jag en sväng om i folkets park det var ett par svarta väl polerade jag dansade med och de trampade inte på mig en enda gång. Värre var det några år senare när jag nästan gick sönder på grund av ett par gråa som hela tiden envisades med att trampa på mig, jag blev alldeles matt och efteråt fick jag läggas in för att vila upp mig för att åka därifrån som ny igen. Hon har tagit hand om mig väl måste jag säga, jag har träffat många som har haft det mycket värre än mig, min granne till exempel, hon är bara ute när det regnar och är kallt, jag däremot är aldrig ute när det regnar eller när det är kallt, jag blir nästan alltid buren utomhus. Det är verkligen ett lyxliv som jag har levt. Men för några dagar sedan så hände det förskräckliga, vi var ute på dans, hon och jag, jag lyste rödare än jag någonsin gjort och jag var verkligen i mitt esse. Vi dansade som aldrig förr och snurrade mer och mer, fortare och fortare, jag hann se hur gallret närmade sig och fick en konstig känsla i klacken. Mycket riktigt så fastnade jag i och min klack gick av, inte bara på ett ställe utan två och nu säger skomakaren att jag är bortom all räddning. Lädret har fått sig några revor i fallet och klacken går inte att göra något åt, så nu ligger jag slängd i en plastpåse och väntar på mitt öde, jag gissar att någon annan kommer att ta min plats på dansgolvet.

Ett nytt år är här

För er som missat det så är det alltså ett nytt år nu, det är 2013 och det kommer hända massor med spännande saker i år, jag menar det gör det ju alltid så varför skulle det sluta göra det i år? Jag vet faktiskt redan nu om några saker som kommer hända och några saker som jag hoppas ska hända.

Imorgon går jag tillbaka till arbetslivet och det är en stor sak i alla fall för mig. Till sommaren fyller maken 30 och innan dess ska han hinna med sin 30års present, nämligen en vecka på en smideskurs. Runt påsk börjar lilleman på förskola och då börjar åter igen hämta-lämna-karusellen.

Igår firade vi in det nya året hos några vänner med massor med mat, skratt och lite tvspel, en perfekt kväll med andra ord. Tyvärr tyckte våra små charmtroll inte alls att man ska sova länge på nyårsdagen så de drog upp sina föräldrar alldeles för tidigt. Maken gick upp och lät mig sova lite längre, vilket var väldigt snällt av honom, nu ligger han och sover middag och ska jag vara ärlig så skulle jag gärna ha bytt med honom men jag inser ju att jag inte kan sova hela tiden. Men det kommer bli en tidigkväll ikväll, det är ju en stor dag imorgon.